Vart bor invandrarna?
Det larmas om att ”alla invandrare” bor i samma områden när de kommer till Sverige. Det vore bättre om de spred ut sig och blev en del av samhället. Jag har haft förmånen att bo utomlands vid några tillfällen. Ena gången utanför Paris, i St Germain en Laye, och andra gången i Twickenham som ligger utanför London.
I Paris bodde ”alla” svenskar i de västra förorterna, eftersom där bodde de andra svenskarna och där låg internationella skolan. Små byar och städer som St Nom la Breteche, Versailles, St Germain en Laye m.fl. tillhörde svenskarnas favoritorter. Det fanns en del svenskar som bodde inne i Paris och då bodde de naturligtvis i närheten av Svenska skolan. Utanför London bor svenskarna i områden som Barnes (där ligger för övrigt Svenska skolan), Richmond, Twickenham m.fl. fina förorter och inne i stan bor man efter plånbok som exempelvis i Notting Hill eller Kensington.
Vi som bodde i St Germain en Laye, samlades varje morgon vid RER stationen (pendeltåg) och skojade om hur korkade fransmän och deras märkliga regler var. Vi var ju inte utlänningar, invandrare, vi var svenskar som bodde utomlands. Däri ligger en STOR skillnad. Jag minns när jag var på banken en dag och upprört förklarade för Mde Kapmas att: Så här får det inte gå till, i Sverige skulle vi minsann bla, bla, bla. Hon såg på mig som om jag vore en utlänning och sade milt överseende: Men då tycker jag ni ska flytta tillbaka till Sverige M. Engström. Kan ni tänka er en sådan fräck människa?! Och varje halvår fick jag gå upp till poliskontoret i St Germain och förklara vad jag gjorde i landet. På det lilla kontoret, varmt och kvalmigt, hade polismannen skokartonger där han förvarade olika nationaliteter, på kortsidan av lådorna som stod uppställda på hyllor läste jag: Svenskar, zigenare, turkar och så vidare. Mycket kränkande för en svensk. Sverige var inte med i EG (EU) på den tiden och fransmännen undrade länge varför företaget hade anställt en utlänning när det fanns ett antal franska medborgare som skulle ha klarat av jobbet lika bra. Och det undrade jag med.
När jag flyttade till England var det lättare, nu var vi med i EU, men jag blev intervjuad av en indier i turban som ställde den för mig mycket komiska frågan: How did you enter the country, Mr Engstrom? Jag gav honom en nedlåtande blick: Enter the country?? Och han sa: Yes, by boat, maybe? Jag! By boat! Trodde han att jag var en båtflykting? Men i sådan här fall får man vara kall och sköta sig så jag sa att: Jag tog flyget från Arlanda i Stockholm. Och då stämplade han mina papper och jag fick stanna kvar i landet.
Tänk om det är så att alla människor söker sig till släktingar och bekanta när det kommer till ett nytt okänt land? Tänk om vi svenskar är likadana när vi blir utlänningar och invandrare? För aldrig har jag väl firat midsommar och jul som åren utomlands och tror ni inte att jag hade svenska flaggan på ett klistermärke på bilens bakruta!
Stridropet 09