Författaren

Krönikören

Föreläsaren

Karriäristen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hur går det med jämställdhetsarbetet i arbetslivet? Egentligen?

Näringsministern och jämställdhetsministern skickar ut en förfrågan till 350 företag i juni 2009. Cirka 50 företag svarar. Det betyder att runt 300 struntar i vem som frågar och att man inte tar frågan på allvar. En anledning är att det är två kvinnor som frågar. Jag är övertygad om att svarsfrekvensen hade varit högre om frågeställarna hade hetat Reinfeldt och Borg.

Så hur ser det ut då, där ute i verkligheten?

Det första ett företag måste göra är naturligtvis att undersöka hur det ser ut i de egna leden, i dagsläget. Har man problem eller inte? (En löjlig fråga, jag vet.) Det bästa sättet är att anlita en utomstående firma som tar tempen på arbetsplatsen. Hur upplever kvinnor och män att kulturen och arbetsklimatet är? Vart finns eventuella problem? På arbetsplatsen kan vi börja med att ställa oss själva några enkla frågor. Det viktigaste är att börja med är löner och det brukar betyda att ett antal företag säger att då blir det svårt. Vi vet ju att kvinnor alltid har lägre lön än män (lika lön för lika arbete alltså) och vi vet att lönen är vad som bestämmer hur viktig du är på arbetet. Vilken status du har. Och vi vet att män arbetar mindre än kvinnor. Men ändock, män får mer betalt. Man kan faktiskt ställa sig frågan om vi överhuvudtaget kan/ska arbeta med jämställdhet innan vi löst lönefrågan? Tveksamt.

Om vi inte ens kan följa lagen i en fråga som i grunden är den enklaste att lösa, lönen, hur ska vi då tackla de andra mer diffusa frågorna som ger upphov till diskussion och tolkning. Gå igenom nedanstående punkter och titta på er egen arbetsplats. Vart befinner ni er? Svarar ni ja på en eller flera av frågorna nedan så vet ni vad ni ska börja arbeta med. Det är bara att sätta igång, det finns faktiskt inga ursäkter kvar längre.

 

Har ni olika lön för lika arbete?

    1. Med all sannolikhet har ni det. De flesta arbetsgivare struntar i lagen och endast cirka 10 % av alla företag tittar på detta varje år. Diskrimineringsombudsmannen (DO, är inte det en kvinna förresten?) är tillsynsmyndighet, men dom har alldeles för små medel för att kunna utföra sitt arbete.

 

    1. Det rör sig om små skillnader, säger en del män. Gör det? Enligt Anna Thoursie, på Kommunal, så handlar det om stora pengar. Hennes ex går ut på att om en kvinna tjänar 23 000: - och en man 23 700: - så kommer det på en 40 års period att betyda att mannen fått ut 350 000: - mer. Netto. Är det små pengar?  Lägg till pensioner etc.
    1. Universum redovisade i juni 2009 en undersökning som visade att ingångslöner för kvinnor inom ingenjörsyrket alltid är lägre än männens.

 

Skiljer vi på manliga och kvinnliga arbetsuppgifter?

    1. Det tror jag att ni gör. Smaka på orden ”kärringgöra” och ”här behövs det en karl”. Säger någon så fortfarande? Javisst, män, och även kvinnor, främst inom industriarbete. I regel brukar det för mäns vidkommande handla om att vissa saker är tråkiga eller förnedrande att utföra. Bättre då att kvinnor gör dem. Ett sätt att smita alltså, precis som vi män gör i hemmet. Vi hjälper eventuellt till. Men tänk om kvinnor tycker likadant och inte tycker det är roligt att byta blöjor på nyfödda eller på 80 åringar? Tänk om kvinnor har mer kapacitet än att ta hand om disken? Tänk om kvinnor är mer kompetenta än män rent generellt. Hemska tanke! Men enligt Skolverket så är det så. Kvinnor har bättre betyg och mer kunskaper än män när de lämnar såväl gymnasieskolan som högskolor och universitet.

 

Använder vi ett sexistiskt språk?

    1. Vad är då detta? Räcker det med att man använder ord som kärring eller måste man som i svenska grundskolan och inom polisväsendet ner på ”hora nivån”? Ja det räcker med kärring, det räcker med att vi säger att kvinnor inte klarar vissa arbeten. En kvinna som misslyckas är alltid en representant för hela kvinnosläktet. ”Se där, jag sa ju det, tjejer grejar inte den typen av jobb!” Alltid plural. När en man misslyckas så var ”det fel kille”. Singular alltså.

 

Saknar ni en känd policy mot trakasserier?

    1. På ett flertal av de företag jag varit på och föreläst så har det funnits minst en man som oroligt frågar kollegorna: Har vi en sån där plan? Och väldigt få företag jag besökt använder sina jämställdhetsplaner på ett aktivt sätt. De finns, ja, men är sällan uppdaterade och används inte på interna konferenser eller avdelningsmöten. De finns för att de ska finnas enligt lagen.

 

    1. Vid undersökningar brukar cirka 16 % av kvinnorna och 4 % av männen uppge att de trakasseras på sin arbetsplats, (tjänstemän). Är det mycket?

Ja det är mycket. 1 % är för mycket, speciellt med tanke på att det enligt lag är förbjudet. En person är en för mycket.

Finns opassande fysisk beröring?

    1. Det finns mer än jag trodde. Kvinnor, som jag arbetat med, har berättat om män, som jag trodde att jag kände, är män som inte kan hålla händerna i styr. Dom har ingen kontakt mellan händer, penis och hjärna. Det är tre olika enheter som inte samarbetar. Det klappas på stjärtar när män går förbi och det flörtas över gränser. Kvinnor och män har nämligen olika toleransnivå när det gäller det här området. Främst beror det på att kvinnor i regel är mognare som människor. Mer vuxna helt enkelt.

 

Påverkar kön karriär möjligheter?

    1. Ja. Alltid. Lår er inte luras av annat. Det är alltid ett problem om man kan misstänkas vara barnafödare. Och det kan man på goda grunder när det gäller kvinnor. Anna Thoursie (hon är en av mina idoler) brukar fråga: Om ni vore arbetsgivare vart vill ni att era anställda ska tillbringa sin tid? På jobbet eller hemma? För en arbetsgivare är svaret givet och det är det för de flesta av oss. Varför anställa någon som är mer hemma än på jobbet?

 

Kommenterar ni andras utseende?

    1. Vanligt på de flesta företag och rekryteringsfirmor. Stora eller små bröst. Ful eller snygg. Vi vet ju också, via studier av rekrytering, att om du ”är snygg” enligt de normer som finns, så ökar chansen till att få ett arbete. Du får dock inte vara hur snygg som helst. Ej heller ha för yppiga former som kvinna. Det finns regler för detta inne i huvudet på de flesta människor.

 

Med andra ord, det finns en hel del att jobba med. MEN, jag tycker ändå att det finns en del positiva tecken (ja jag vet att det går långsamt). Näringslivet har trots allt fler förespråkare idag än för bara 5 år sedan för att vi ska arbeta med jämställdhetsfrågan. Veckans Affärer med Pontus Schultz, siten E 24, ett stort antal nätverk har startats, fler säger nu öppet att kvotering (kanske) måste till eftersom inget händer m.m. Så trots obenägenheten att svara på näringsministerns frågor, så rör det på sig. Och det går att uppfostra gamla hundar, så länge dom skäller! Men det behövs en del piska och lagstiftning för att få lite mera fart. Eller kanske vi ska börja följa de lagar som finns? Det är ju också en idé!

Lars Einar Engström
Tfn: +46-708-66 43 82 
lars.engstrom@edcolbyltd.com

 

2005 utgav Lars Einar boken ”En sexists
bekännelser”. I mars 2007 utkom ”Sexistens karriärhandbok för unga kvinnor”. Under 2008 medverkade han i antologin ”Våld till vardags”.  Idag är Lars Einar verksam i styrelserna för 4 start up företag och i Författarförbundets styrelse.

www.alltomjamstalldhet.se juli 2009