Städhjälp
Ett par människor på TCO kom med ett förslag i september 2008, angående 90 % iga subventioner till hushållshjälp i hemmet och kopplade detta till frågan kring jämställdhet. Det finns ingen sådan koppling. På vilket sätt skulle vi bli mer jämställda för att det kommer en kvinna och städar några timmar i veckan? För det är väl en kvinna som kommer? Den här frågan handlar ju i grunden om att hjälpas åt i hemmet dvs. arbeta tillsammans med sin partner.
Att arbetsfördelningen i hemmet är skev, det vet vi sedan tidigare, inte mycket händer där, men varför ”en kraftfull samhällsinsats” skulle lösa någonting har jag svårt att förstå. Självklart får den kvinna som anlitar en annan kvinna till städning mer tid över för andra saker, men att det skulle gynna jämställdheten är minst sagt naivt. Varför skulle samhället gå in och hjälpa männen att återigen slippa ta itu med arbetsfördelningen i hemmet? Och på vilket sätt skulle det innebära att pappor fick mer kontakt med sina barn om samhället bekostar vår städning? Vilket bla näringslivsminister Maud Olofsson hävdar. Det ligger väl ändå i pappornas eget ansvar att se till att de har en fungerande kontakt och samvaro med de egna barnen?!
Det är sant att kvinnor som grupp (inte mödrar specifikt) ligger sämre till i arbetslivet när det ska tillsättas vissa tjänster. TCO debattörernas fokus på mödrar känns något förlegad och gammalmodig. Varför skulle bara barnfamiljer få hjälp? Jag kan lova att när företag anställer människor så finns det en lika utbredd skepticism även när kvinnor i 30 årsåldern, som inte har barn, söker en tjänst. Vare sig de kan, vill eller tänker skaffa barn. Eller har en man som tänkt sig vara hemma!
Att kvinnor ligger sämre till handlar om gamla fördomar som att män är bättre som chefer och män är borta mindre från arbetet och att män väljer män etc. Att en kvinnas chanser skulle öka för att hon berättar att hon har en hemhjälp tvivlar jag starkt på. Detsamma gäller frågan kring karriär och lågavlönade kvinnor. Denna grupp gör nämligen inte karriär, de stannar på sin tjänst tills de stupar, med eller utan hemhjälp.
Och varför en subvention på 90 %? Varför inte gå hela linan ut, gratis städning till alla, sätt det på skattesedeln och låt oss leva i en bekymmers- och dammfri värld? Låt oss slippa fundera på hur vi ska lösa städning och hämtning av barn så att vi kan fokusera på självförverkligande och strålande karriärer. Men jag undrar naturligtvis varför städhjälp skulle vara viktigare än t.ex. fri tandvård?
Vägen till jämställdhet är lång och krokig. Om vi någonsin når fram låter jag vara osagt, men om vi byter ut ordet jämställdhet till mänskliga rättigheter så får hela frågan en annan klang. Då inser också de flesta av oss att det ”jämställda samhället” kommer att uppnås först när kvinnor får samma värde som män. Må det vara vid lönesättning, bedömning av kompetens och rättigheten att bli tagen på allvar och lyssnad på. Detta kräver utbildning och diskussioner från förskolan till arbetslivet.
Men visst, jag kan ju titta på mig själv just nu. Min fru säger att ”skriv du om jämställdheten så städar jag under tiden”. Intressant! Är hon ironisk?! Men då tänker jag att: Nej, nu får det vara nog, nu är det jag som anlitar en städerska, i morgon dag, så att frugan kan få fokusera på karriären och fritiden istället för dammråttorna. Och tänk så lyckliga vi ska bli.
Stridsropet 08