Kvotering är ett verktyg.
Kvoteringsförespråkarna ökar i antal och det står klart för alltfler att det inte finns någon annan väg att gå. Alltfler, ja, men inte för Maud Olofsson och Nyamko Sabuni (den sistnämnda skall för övrigt sätta upp fler lampor på stadens gator och torg för att kvinnor ska känna sig tryggare trots att vi vet att de flesta misshandel och våldtäktsbrott begås av en för kvinnan känd man och oftast i hemmet).
På ett flertal föreläsningar och seminarier, där jag deltagit som talare kommer det fram kvinnor - unga som gamla - och säger:
”Jag håller med om mycket som du skrivit och det är klart att vi måste kvotera, men det kan jag inte säga högt!”
Fortfarande finns missuppfattningen att kvotering och kompetens står emot varandra kvar på många håll. Ligger där som en surdeg. Vem har sagt att nu ska det tas in inkompetenta dumskallar bara för att de är kvinnor? Vem har lyckats inplantera den lögnen att kvinnorna ska åka snålskjuts in i styrelser? Kan det vara Svenskt Näringsliv som naturligtvis är emot kvotering? Kan det vara kvinnonätverket Ruter Dam där det verkar som om alla medlemmar säger nej till kvotering? Jag är inte säker, men någon har spridit denna missuppfattning och det har fungerat bra, lögnen blev sann. En vanlig fråga i media brukar vara: Tycker du att kvinnor ska kvoteras in i styrelser? Svaret ligger i luften. Nej, inte bara för att de är kvinnor.
Det är en självklarhet att kompetens och inte kön ska gälla i framtiden. Det måste bli en nyordning och nystart inför 2009. Vi har visserligen haft kvotering i många år till de flesta tjänster i näringslivet. Nu kvoteras män in därför att de är män. Och det gäller inte styrelser specifikt. Det är fortfarande ett minus att vara kvinna, ni vet det där med barnafödandet. Som om det där året eller åren som en kvinna är borta kan betyda att hela hennes yrkesliv får sig en törn. Är inte det att överdriva? De flesta av oss arbetar ju i runt 40 år! Och varför är det bäst att göra karriär när du är mellan 30 och 40? Kanske för att du är som mest formbar då och är lättare att få in o det rådande systemet och strukturerna. Så blir du tyst sedan, kvinna som man. Om nu barnen och föräldraledighet är ett problem, kanske vi ska ha karriär program för 40 till 50 åringar istället. En betydligt mognare grupp som kan se på problem utifrån livserfarenhet och som kan ställa andra frågor och se andra lösningar än en 30 åring.
När jag på mina föreläsningar ställer frågan: Hur många här inne tror att män får positioner eller uppdrag enbart på grund av kompetens, räcker ingen upp handen. Däremot skrattar åhörarna glatt. En och annan man ser lite mulen ut. Kanske skäms han för att han inser att han är inkvoterad i en styrelse och det slår honom att det inte är tack vare hans unika kompetens.
Kompetenskrav och kriterier för ett arbete ska naturligtvis uppfyllas vare sig du är kvinna eller man. Om kompetensen är densamma hos två aktuella sökande ska, vid kvotering, kvinnan gå före tills en jämn könsfördelning uppnåtts.
Vad vinner vi då på en ökad jämställdhet och fler kvinnor runt bordet?
- Bättre lönsamhet, produktivitet, servicenivå etc. (Många undersökningar vittnar om detta.).
- Bredare perspektiv, nya infallsvinklar.
- Bättre helhetsbild, vad gäller utveckling och förändring i stort.
- En utvecklad dialog, all kommunikation och språk förändras om kvinnor finns i rummet.
- Bättre företagsimage, en trovärdighetsfråga, kvinnor är en stor målgrupp för många företag.
- Hederligare affärer och mindre mygel. Kvinnor är väldigt sällan inblandade i ekonomisk brottslighet.
- Högre moral och etik generellt.
Lagstifta om kvotering till styrelser, det är ett hygienkrav och säger ingenting om kompetenskravet.
Det finns kompetenta människor därute, inom båda könen, det handlar bara i vilket nätverk man tittar. Och det finns ingen som säger att man ska kvotera in inkompetenta människor till någon tjänst överhuvudtaget.
De kvinnor som säger till mig att kvotering är ett självklart steg om det ska hända någonting inom en snar framtid medger de om de skulle säga detta högt så vore det slutet på deras karriär. Åtminstone är det vad de tror och det är illa nog. Munkavle för att passa in i männens värld, är det verkligen vad vi män vill ha?
Dock, modiga kvinnor träder nu fram, Meg Tiveus (f.d. VD Svenska Spel nu styrelseproffs), Ledarnas ordförande Annika Elias , båda i P1 oktober 2009.
Att tro, som Jämställdhetsminister Sabuni, att en ny generation löser detta av sig självt finns det inga som helst belägg för, det behövs utbildning, lagstiftning och och strukturerade planer för att bryta gammal mönster och enögdhet
Lars Einar Engström